Ski(d/t)åkning

Överraskade mig själv nyss med att fara ut på en skidtur med brordern. Däremot blev jag inte lika överraskad när jag insåg hur tråkigt det var. Kan väl kanske inte heller påstå att vi åkte, vi snarare gick med skidorna. Vägen har ju tinat fram så fint så de va ju bara att glömma att dra skidorna under sig. Gick då bättre på skoterspåret iaf. Fattar inte dom som far ut och åker för att de är sååå kul. Men de är väl kanske bara jag som inte fattat att det är kul att motionera. A ja. Redan efter 20 meters "skid åkning" började marken luta och jag tappade helt kontrollen på mina röda vallningsfria skidor. Körde rakt in i en gullig liten fel placerad gran och slog i knäet. Birk var ju inge bättre han heller, han såg till att krascha på raksträckor och åkrar, mycket smart eftersom de inte finns så mycket annat att skada sig på där. Nu fick jag det att låta som att vi åkte ganska långt. Men man kan nog jämföra det med lilla blåbärsloppet som jag åkte hos dag-mamman (5 varv runt huset). Nä men riktigt så illa var det ju inte men inte långt ifrån. Nu ska jag äta en välförkänt lunch sen bär det av till mormor och morfar. Peeacee!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0